Jag och Eter-tanten på älven

Jag sitter ensam i en kanot i strömt vatten på en älv. Plötsligt kantrar kanoten men jag lyckas simma till strandkanten. Därifrån tar jag mig till ett hus som ligger flytande på vattnet. Jag antar att det är någon typ av paviljong som kan hyras för fester eller liknande. Rullgardiner är nerdragna för alla fönster. Jag tar mig upp på husets veranda och byter om till torra kläder som jag har med mig. Då ser jag en siluett genom fönstret och inser att huset på vattnet, inte alls är någon typ av paviljong, utan en privat bostad. Jag knackar på för att be om hjälp. En gammal tant kommer och öppnar. Hon är rödhårig och har glasögon. Hon ber mig komma in och berättar att hon tycker att kommunen förstört strandlinjen i staden och att hon därför numera har gardinerna nere för att slippa se den tråkiga utsikten. Istället har hon diabildsvisning av foton på hur strandlinjen såg ut förr. Jag ber att få låna en telefon för att ringa på hjälp eftersom min kanot har kantrat. Hon svarar "Ja, telefon är bra att ha om man behöver ringa efter ägg. Ägg vill du låna, säger du?" och räcker mig två paket ägg. Jag förstår då att hon är senil och misstänker även att hon tagit något preparat. Det visar sig att så är fallet. Hon missbrukar eter, det gamla narkospreparatet. Jag bestämmer mig för att gå. När jag kommer till ytterdörren står en polis där. Han ber att få veta mitt namn och sedan berättar han att han fått ett recept utskrivet på eter och den uppgivna läkaren på receptet har mitt namn. Eter-tanten har alltså lyckats ringa in ett falskt recept i mitt namn, men har tydligen rört till det för sig när hon av misstag skickat det till polisen, istället för till sig själv. Jag och polismannen skrattar gott åt detta.

Ofta när jag berättar för min man vad jag drömt under natten skrattar han, knackar ett finger mot mitt huvud och säger "Vad är det som pågår här inne egentligen?". Det verkar ju vara en helt befogad fråga....