Kulla-Gulla

Jag har alltid älskat att läsa böcker. När jag var liten läste jag massor och kunde leva mig in i, den för stunden aktuella boken, så till den milda grad. En period läste jag Kulla-Gulla serien. När jag slog ihop boken tog jag på mig en långkjol, mammas för stora träskor och ett förkläde. Sen gick jag till mamma och suckade trött medan jag torkade pannan med baksidan av min hand. "Nu är jag färdig med sysslan Ni bad mig göra, vad kan jag mer göra för frun?". Mamma tittade förbryllad på mig, men såg sin chans, och sa att det behövdes rensas mellan stenplattorna på terrassen. Ett perfekt Kulla-Gulla uppdrag. Där kunde jag ligga och rensa och känna hur stenplattorna skavde mot mina knän och hur det värkte i min rygg (mest i fantasin). Jag var minsann lika tapper som Kulla-Gulla i mitt slit och klagade inte!

Idag, när jag äntligen fått min dotter att somna efter timmar av tandsprickninsgnäll, suckade jag djupt och torkade mig i pannan med baksidan av handen. Jag diskade undan i köket och la in en tvätt i maskinen. Dammsög snabbt i köket och satte på en kanna kaffe. Sedan tog jag på mig min mans för stora träskor och gick ut i snön, till vedskjulet för att hämta in ett tungt lass ved till kaminen. Då kom fattighjonet i mig fram och jag kände mig Kulla-Gulla-tapper igen!