Jag eldar på adventsljuset som har hamnat på eftersläpning. I fredags rensade jag bort sommarkläderna i garderoben. Jag uppdaterar min blogg för första gången på flera månader.

Tiden går för fort. Jag är inte synkad.

Men i trädgården tittar tulpanerna upp och magnoliaträdet har börjat knoppa. Jag är några månader efter men naturen verkar vara några månader före.

Ett hem

Ett hem är där solsken finns
vart som helst där solen kan leta sig in
värma det som är kallt
se skönhet som blivit bortglömd
ge ny kraft till framtid
Ett hem har inte mer kärlek än den som bor där
den som reflekterar solskenet

Stekta kanelbullar

Jag har alltid varit präktig. Född husmor, tror jag. Men det är långt ifrån något jag varit stolt över eller blivit uppmuntrad till. Tvärtom. Men jag har haft starka och händiga kvinnor i min familj som förebilder under min uppväxt. De har format mig och jag lär mig fortfarande massor av bra saker av dem. Nu är jag glad för det arvet och vet att det ena inte utesluter det andra. Min mor är en av dessa starka och händiga kvinnor. Hon är från Dalsland. På dalsländska gräddar man inte bullarna, man steker dem.

Ikväll har jag lyssnat på Underbara Claras sommarprat och "stekt" kanelbullar. Husmoderlighet i stereo kan man nog säga.

Livsnjutare

Mitt barn äter smörgås uppifrån och inifrån. För att helt säkert få i sig det goda först, utan att riskera att det mindre goda tar onödigt utrymme i magen. Barn är bäst på att njuta av livet!

Tidsekonom

Jag har blivit tidsekonom. Jag har inte råd med outnyttjad tid längre. Under långhelgen har min fina familj varit på besök. Jag insåg att jag inte kan sitta hemma en långhelg (med inneboende barnvakt på besök) och inte vara nyttig. Inte när jag vet att det åter kommer en vecka med heltidsarbete, dagishämtningar, nytt ogräs och ny lunchlådeångest. Jag budgeterar och prioriterar min tid. Det fungerar till exempel inte att bara sitta och vänta på något längre som jag kunde göra förr. I väntan på något gör jag något annat och sparar därmed tid som sedan kan användas till något bättre. Med barnvakt och hjälp i köket har jag bland annat fått möjlighet att måla om en säng, baka, putsa fönster, städa övervåningen, rensa kläder, fixa till balkongen och plantera om blommor. Tacksam över hur mycket jag hunnit med har jag njutit än mer av stunderna då jag haft tid att vara med familjen, njuta av det fina vädret, vara på fest, prata en massa strunt med mamma, sitta på balkongen, spela backgammon, leka med min dotter, gå på konsert, grilla och fira nationaldagen storstilat.

Det finns en massa annat man kan vrida och vända på i frågan om att hinna med sitt hem vs sitt jobb, som genusperspektivet, skulden, krav i hemmet, karriär osv. Men jag lämnar det till dagens krönika i DN av Johanna Koljonen, läs http://www.dn.se/nyheter/jag-har-blivit-en-makthavargubbe.

Nu ska min man ha telefonkonferens med sina bröder för att planera en kväll på krogen. Det tar för mycket tid om alla ska hålla på att maila fram och tillbaka säger han. Han har visst också blivit tidsekonom tror jag minnsann.

Tillit

Att vara den som litar på någon annans kunskap och förmåga. Den som följer utan att ifrågasätta. Den som sitter lugnt och litar på att vinden bär.

Eller att vara den som står kvar på marken och litar på att han kommer ner igen.

Ära vare Gud i höjden, denna har jag gjort i slöjden

Jag delar mitt liv med två väldigt kreativa filurer. En av dem är mycket liten och hittar på nya ord och lekar varje dag. Hon känner inga gränser för vad hon klarar av och ger aldrig upp. Härom dagen fick vi för första gången med något hem som hon gjort på dagis.

Den andra är lite större. Även han är uppfinningsrik och ger inte heller upp i första taget. Han hittar lösningar på allt, en del är bättre, andra är jag inte lika övertygad om. Och som sin dotter har han haft gröna fingrar den här veckan. Han friserade helt enkelt en krukväxt med saxen. Jag gillar hur han tänker!

Gräsänka

Jag är gräsänka. En man kort. Det går snabbt att inse den stora skillnaden mellan att vara två och att vara ensam. Jag föredrar att vara två och är glad att det är så det brukar vara. Snart kommer han hem igen så vi är alla.

En sakner inte koa förrän båset är tomt, som di säger i värmland.

Gula rosor

Min farmor säger att rådjuren inte äter gula blommor och därför sätter hon gula blommor på min pappas grav. Då finns blommorna kvar, inte bara stjälkarna, när hon kommer dit nästa gång. Jag tycker det är fint, att det är viktigt för henne, att blommorna ska vara bara för pappa.

Så gula rosor blir det. Till minne av min pappa som gick bort för två år sedan idag.

Troligt, möjligt och väntat?

Ibland sker det otroliga och oväntade. Det som man trott var omöjligt.

Som det otroliga i att få en lönekorrigering för att jag vågade tycka att jag var värd mer. Som den viktminskning min man trodde var omöjlig. Som det ytterst oväntade djuret utanför fönstret igår morse.

Livet är kalas när det överraskar! Tokroligt med löneförhöjning, fantastiskt att min man är så målmedveten och blir det bättre än när en cirkuskamel kommer på besök!?

Fint

Det är fint med människor som vågar tro.
Fint att våga låta sig bli berörd av hur människans brister gör nåden större.

http://www.expressen.se/kronikorer/marcusbirro/1.2375785/marcus-birro-jag-behover-inte-ha-min-tro-forklarad-for-mig

Så här kan det kännas

Så här kan det kännas många dagar. Som att man helt enkelt inte bryr sig ett dugg om hur man ser ut (eller ser överhuvudtaget) bara man slipper frysa en enda minut till.

Men så tittar det fram en dag som nästa liknar vår och då kan man känna så här. Som att man bara vill ut och pröva sina nya skor och bjuda alla man träffar på russin.

Tjuvar tid

Mitt i dagar av snurr,

med armar som räcker till allt,

tjuvar jag en stund av min egen tid.

För att landa.

Ta några djupa andetag,

och höra mitt hjärta sakta ner.

Tidigt på morgonen,

innan staden vaknat,

ensam på ett café.

Bara jag och min latte.

Snart

Detta är min längtan.
Att bli fullständigt bländad av vårsol och vitsippor.
En dag ska jag sätta mig på en gammal trädstam och dricka kaffe som jag har haft med i termos.
Jag vägrar ge upp hoppet om att detta är en verklighet som kommer.
Snart.
Snart.

Snäv matta

Jag fick en snug rug i alla-hjärtans-dag-present! Fantastiskt bra gåva. För dig som undrar och tar hjälp av Google translate vill jag dock höja ett varningens finger. Översättningen "snäv matta" är aningen missvisande. Snug rug är mer som en jättestor filt man kan bära som ett plagg. Icke att förväxla med en snuggie, då snug rug har en ficka på magen. Fickan är så klart mycket användbar till att förvara fjärrkontroll, glasögon, plånbok, nycklar, smink eller vad man vill egentligen. Det blir inte bättre!

http://www.youtube.com/watch?v=hOhrsLEozZs&feature=related

Vuxen

Det verkar som att jag är en vuxen.

1) Jag har i veckan ringt upp ett dagis och istället för att inleda samtalet med "Hej, jag heter ...." sa jag "Hej, jag är mamma till....". Mycket märkligt! Speciellt eftersom dagisfröken inte alls reagerade med att skrika "Haha, du! Mamma!? Nehej du, mig lurar du inte. Sluta nu upp med att busringa hit!". Hon reagerade inte överhuvudtaget vilket måste betyda att jag lät...vuxen.

2) Jag har varit ensam i ett stort mörkt hus i tre nätter den här veckan. Eftersom vi hade inbrott, en natt när vi låg och sov, för en tid sedan är jag numera lite (läs väldigt) mörkrädd. Men det var bara att bita ihop. För jag är ägare till det stora mörka huset och om resten av invånarna i huset inte är på plats är det jag som får se till att sköta om det och sova i det bäst jag kan. Så jag köpte tulpaner för att liva upp stämningen och på nätterna sov jag med alla lampor tända. Trotsade rädslan som en modig och ansvarskännande...vuxen.

3) Härom dagen åkte jag flygbuss. Här följer tre starka indicier på att jag för länge sedan lämnat mina tonår. Jag satte mig långt fram i bussen, (ok då, längst fram). Jag småpratade lite med chauffören (trevlig!). Jag tog på mig bältet, (jag vet att jag nu har nått en punkt där mina vuxenpoäng farligt nära gränsar till pensionärspoäng.)

I rest my case.

Ispromenad

Vi kommer fram sent på kvällen när det är mörkt. Dubbar runt halsen och broddar under skorna. Pannlampa på huvudet. Flytväst på barnet och får inte spänna fast henne om vagnen går igenom isen. Så kliver vi ner från bryggan och promenerar rakt ut över vattnet till ön. Helt overkligt att gå förbi mellan båtarna som ligger förtöjda och fortsätta ut i mörkret. Lite magiskt för en som är på besök och inte gör det här särskilt ofta. Vackert på dagen också.

Tur att autopiloten inte blir trött eller nödig

Nej, det här är inte vad jag vill läsa i tidningen när jag ska flyga samma kväll. En pilot går på toa och den andra tar en lur. Han som sover har även låst dörren till cockpit. Jag får ju anta att dörren till cockpit är låst av säkerhetsskäl, men det blir ju lite ironiskt i sammanhanget.

"Det är ovanlig", kommenterar bolaget. Ovanligt. Inte oacceptabelt, otillåtet eller oansvarigt. Bara ovanligt. Känns tryggt.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8506413.ab

Bhuiioä.nnjölkäåååååå.

Första tanden, första stegen och första orden. Ingenting jämfört med första skickade sms:et. Min dotter skickade sitt första till mig idag. Det stod "Bhuiioä,nnjölkäåååååå".  Det värmer ett mammahjärta att få ett sånt sms när man är på väg till jobbet och det är svinkallt ute.

Dottern har en jämnårig väninna, också fjorton månader, som skickade sitt första sms härom dagen till en av sin pappas kompisar. Hon lyckades skriva "Sötnos" med ordbehandlingsprogrammet och skickade. Men jag är ändå stolt. Bhuiioä.nnjölkäåååååå.

Soppa på en pik

Min man har lagat soppa ikväll och kan möjligen ha tappat pepparkaret i grytan. Soppan var så stark att det blåste rök ur öronen på oss när vi åt den. Som i tecknade serier. Nästan. God men något stark alltså. Jag har därför ägnat kvällen åt att pika honom för soppan och jag hade roligt. När han tröttnade på detta åkte han till affären för att inhandla en semla till kvällens avsnitt av Antikrundan. Haha. Som att detta skulle lugna ner mitt pikande! Nej nej. Fel.

Nu ska jag göra farbror sällskap i soffan och stämma in i hans "oooh" när till exempel ett gammalt pottskåp visar sig ha  huserat avskräde från en avlägsen släkting till Gustaf Vasa för länge, länge sedan.

"Vad är det för fel på folk?"

Läs dagens kolumn i Metro av Martina Thun; http://www.metro.se/2011/01/25/59482/lamnade-bebis-med-pappan-kallades-svi/, och lyssna på klippet från Morgonpasset i P3 i morse; http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2024&artikel=4312436.

Parasolltroll

I morse hittade jag ett paraply i hallen som jag slet åt mig i farten på väg ut genom dörren. När jag kom ut på gatan och fällde upp det visade det sig vara ett av världens största paraplyer. Jag har aldrig sett det förr. Stort som ett parasoll. När jag fick möte på trottoaren fick jag korsa vägen till andra sidan för att den mötande skulle kunna komma fram. Så stort att hela muminfamiljen hade fått plats under paraplyet tillsammans med mig. Det hade vart nåt. Muminfamiljen och jag på väg till jobbet under ett jättepraply en vanlig tisdag. Jag och parasolltroll. Korsandes härs och tvärs över gatan för att inte störa andra med vårt breda ekipage. Men så roligt var det inte. Bara jag och ett gigantiskt paraply på väg till jobbet i ösregn.

Dagarna på dagarna

Jag är inne i en bubbla med fullt fokus på det nya. Omställning från en tillvaro till en annan. Inkänning och anpassning. Medan jag är i min bubbla går tiden snabbt.

Viktigt att komma ihåg då att "de tar fort slut alla dagarna på dagarna, så var rädd om dagarna du har på dagarna".

http://www.youtube.com/watch?v=dPXRB8btAUQ&feature=related

Nu så!

Som föräldraledig är vissa dagar bättre än andra. I veckan hade jag en lite sämre dag. Nattsömnen hade varit usel och redan på morgonen lade jag ner planer på promenader, pulkåkning och fika med vänner. Jag tog ett långsamt och mycket passivt beslut om att inte kliva ur pyjamasen och att inte sminka mig (dvs, jag insåg vid fyratiden att det inte blivit av och beståmde mig då för att det inte var lönt eftersom jag snart skulle sova).

När min man kom hem på kvällen hittade han en halv smörgås på mitt huvud. Inkletad i mitt hår. Liksom mosad ner i hårrötterna. Jag drog mig till minnes att jag vid frukosten satt mig på huk brevid barnstolen för att torka upp spill från golvet och att min dotter då klappade mig på huvudet. Gulligt, tänkte jag då. Hon hade dock andra avsikter. Hon såg en flottig hjässa och antog att hennes flottiga smörgås antagligen hörde hemma där. Logiskt. Så här i efterhand känns det ju bra att jag inte träffade någon under dagen....

Imorgon ska jag börja jobba heltid och min man ska vara hemma med lilla kråkan. Som en symbolisk handling har jag därför varit hos frisören idag. Jag kliver mentalt ur pyjamasen. Inga mer smörgåsar i håret. Från och med nu blir det ordning och reda. Glutenfri i kalufsen. Nu så!

Jag och Eter-tanten på älven

Jag sitter ensam i en kanot i strömt vatten på en älv. Plötsligt kantrar kanoten men jag lyckas simma till strandkanten. Därifrån tar jag mig till ett hus som ligger flytande på vattnet. Jag antar att det är någon typ av paviljong som kan hyras för fester eller liknande. Rullgardiner är nerdragna för alla fönster. Jag tar mig upp på husets veranda och byter om till torra kläder som jag har med mig. Då ser jag en siluett genom fönstret och inser att huset på vattnet, inte alls är någon typ av paviljong, utan en privat bostad. Jag knackar på för att be om hjälp. En gammal tant kommer och öppnar. Hon är rödhårig och har glasögon. Hon ber mig komma in och berättar att hon tycker att kommunen förstört strandlinjen i staden och att hon därför numera har gardinerna nere för att slippa se den tråkiga utsikten. Istället har hon diabildsvisning av foton på hur strandlinjen såg ut förr. Jag ber att få låna en telefon för att ringa på hjälp eftersom min kanot har kantrat. Hon svarar "Ja, telefon är bra att ha om man behöver ringa efter ägg. Ägg vill du låna, säger du?" och räcker mig två paket ägg. Jag förstår då att hon är senil och misstänker även att hon tagit något preparat. Det visar sig att så är fallet. Hon missbrukar eter, det gamla narkospreparatet. Jag bestämmer mig för att gå. När jag kommer till ytterdörren står en polis där. Han ber att få veta mitt namn och sedan berättar han att han fått ett recept utskrivet på eter och den uppgivna läkaren på receptet har mitt namn. Eter-tanten har alltså lyckats ringa in ett falskt recept i mitt namn, men har tydligen rört till det för sig när hon av misstag skickat det till polisen, istället för till sig själv. Jag och polismannen skrattar gott åt detta.

Ofta när jag berättar för min man vad jag drömt under natten skrattar han, knackar ett finger mot mitt huvud och säger "Vad är det som pågår här inne egentligen?". Det verkar ju vara en helt befogad fråga....

Ruligt!

Blocket är fantastiskt, jag har både sålt och köpt en hel del genom annonser där. Just nu har jag lagt ut en gammal soffa och några gamla stolar. För fjärde gången har jag nu mottagit följande mail:

"Hej jag är väldigt interesserad att köpa gammla väggur bordur pendyl

 alla modell även däf Allt som ni inte är längre behov av det köper

 jag.porslin figurer silver kristallkrona

 Hör gärna av är om ni hittar någonting ruligt som ni vill bli av med.

 Skicka bilder på det ni vill sälja?"

Jag blir så fnissig när jag läser det!

Fem spannar...?!

"Di skiter en spann för var tann". Så säger min underbara värmländska farmor om barn som får tänder. Alltså, de skiter en spann för varje tand. Idag kittlade jag min lilla kråka, och när hon skrattade högt med öppen mun, passade jag på att kika in. (Det är enda sättet, sticker man in ett finger för att känna, blir man av med fingret...). Inte mindre än fem tänder på väg att gå igenom hennes tandkött. Det förklarar flertalet blöjbyten de sista dagarna....

Nu slocknar tusen juleljus

Nu släcker vi tusen juleljus och packar dem i lådor med tomtar, julgranskulor och glitter. Julpyntet kan jag leva utan, det har gjort sitt för i år. Men alla ljus....mörkret sluter sig runt huset och det känns långt till vår. Ännu är det inte tid för lövsprickning och ljusare dagar. Tills dess blir det levande ljus för att hålla mörkret på avstånd.

På tunn is

Ute på tunn is är det dumt att gå ifrån sitt sällskap. Då riskerar man att falla under i ensamhet om isen inte håller. Bättre att hålla hårt i de som går brevid. Måhända är ensam stark men om isen är tunn spelar det ingen roll.

Varning för ras

"det är varning för ras
gå så försiktigt du kan
inga tanklösa menlösa ord
ingen felaktig fras
varning för ras"

Lars Winnerbäck

"Varför har hon persienner på rumpan?"

Tuff tuff säger tåget

När min dotter ser en bild på ett tåg säger jag "Ja, tåget. Tuff tuff säger tåget."

Men tåget säger ju inte "tuff tuff" längre. Det var förr. Nu säger tåget "Pling, plong, vi står för närvarande stilla på grund av....". Och här kan en mängd olika alternativ följa:

• "...ett spårfel."
• "...att det är kö till stationen."
• "...att vi inväntar ett mötande tåg."
• "...att vi saknar lokförare." 
• "...en dörr som inte går att stänga."
• "...en dörr inte som går att öppna."
• "...frusna växlar. (Vi var inte beredda på att det skulle bli vinter även i södra Sverige.)"
• "...att tåget inte klarar kylan. (Tågen tillverkas i södra Italien och där har de inte samma klimat som här.)

Så nu säger jag till dottern, "Ja, tåget. Pling plong försening, säger tåget".

Ett nytt år

Ett år som avslutas.
Dagar att minnas.
Tacka för.
Lära sig av.
Hålla kvar.
Och släppa taget om.

Ett nytt år börjar.
Nya dagar.
En dag i taget.
Lyfta blicken.
Fortsätta.
Våga hoppas.
På mark under fötterna.
Hela vägen.

Det jag kämpade för igår kämpar jag för idag.
Det jag tackade för igår tackar jag för idag.
Det jag trodde på igår tror jag på idag.

Ett nytt år börjar.
Allt är detsamma. Allt är helt nytt.