Bhuiioä.nnjölkäåååååå.

Första tanden, första stegen och första orden. Ingenting jämfört med första skickade sms:et. Min dotter skickade sitt första till mig idag. Det stod "Bhuiioä,nnjölkäåååååå".  Det värmer ett mammahjärta att få ett sånt sms när man är på väg till jobbet och det är svinkallt ute.

Dottern har en jämnårig väninna, också fjorton månader, som skickade sitt första sms härom dagen till en av sin pappas kompisar. Hon lyckades skriva "Sötnos" med ordbehandlingsprogrammet och skickade. Men jag är ändå stolt. Bhuiioä.nnjölkäåååååå.

Soppa på en pik

Min man har lagat soppa ikväll och kan möjligen ha tappat pepparkaret i grytan. Soppan var så stark att det blåste rök ur öronen på oss när vi åt den. Som i tecknade serier. Nästan. God men något stark alltså. Jag har därför ägnat kvällen åt att pika honom för soppan och jag hade roligt. När han tröttnade på detta åkte han till affären för att inhandla en semla till kvällens avsnitt av Antikrundan. Haha. Som att detta skulle lugna ner mitt pikande! Nej nej. Fel.

Nu ska jag göra farbror sällskap i soffan och stämma in i hans "oooh" när till exempel ett gammalt pottskåp visar sig ha  huserat avskräde från en avlägsen släkting till Gustaf Vasa för länge, länge sedan.

"Vad är det för fel på folk?"

Läs dagens kolumn i Metro av Martina Thun; http://www.metro.se/2011/01/25/59482/lamnade-bebis-med-pappan-kallades-svi/, och lyssna på klippet från Morgonpasset i P3 i morse; http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2024&artikel=4312436.

Parasolltroll

I morse hittade jag ett paraply i hallen som jag slet åt mig i farten på väg ut genom dörren. När jag kom ut på gatan och fällde upp det visade det sig vara ett av världens största paraplyer. Jag har aldrig sett det förr. Stort som ett parasoll. När jag fick möte på trottoaren fick jag korsa vägen till andra sidan för att den mötande skulle kunna komma fram. Så stort att hela muminfamiljen hade fått plats under paraplyet tillsammans med mig. Det hade vart nåt. Muminfamiljen och jag på väg till jobbet under ett jättepraply en vanlig tisdag. Jag och parasolltroll. Korsandes härs och tvärs över gatan för att inte störa andra med vårt breda ekipage. Men så roligt var det inte. Bara jag och ett gigantiskt paraply på väg till jobbet i ösregn.

Dagarna på dagarna

Jag är inne i en bubbla med fullt fokus på det nya. Omställning från en tillvaro till en annan. Inkänning och anpassning. Medan jag är i min bubbla går tiden snabbt.

Viktigt att komma ihåg då att "de tar fort slut alla dagarna på dagarna, så var rädd om dagarna du har på dagarna".

http://www.youtube.com/watch?v=dPXRB8btAUQ&feature=related

Nu så!

Som föräldraledig är vissa dagar bättre än andra. I veckan hade jag en lite sämre dag. Nattsömnen hade varit usel och redan på morgonen lade jag ner planer på promenader, pulkåkning och fika med vänner. Jag tog ett långsamt och mycket passivt beslut om att inte kliva ur pyjamasen och att inte sminka mig (dvs, jag insåg vid fyratiden att det inte blivit av och beståmde mig då för att det inte var lönt eftersom jag snart skulle sova).

När min man kom hem på kvällen hittade han en halv smörgås på mitt huvud. Inkletad i mitt hår. Liksom mosad ner i hårrötterna. Jag drog mig till minnes att jag vid frukosten satt mig på huk brevid barnstolen för att torka upp spill från golvet och att min dotter då klappade mig på huvudet. Gulligt, tänkte jag då. Hon hade dock andra avsikter. Hon såg en flottig hjässa och antog att hennes flottiga smörgås antagligen hörde hemma där. Logiskt. Så här i efterhand känns det ju bra att jag inte träffade någon under dagen....

Imorgon ska jag börja jobba heltid och min man ska vara hemma med lilla kråkan. Som en symbolisk handling har jag därför varit hos frisören idag. Jag kliver mentalt ur pyjamasen. Inga mer smörgåsar i håret. Från och med nu blir det ordning och reda. Glutenfri i kalufsen. Nu så!

Jag och Eter-tanten på älven

Jag sitter ensam i en kanot i strömt vatten på en älv. Plötsligt kantrar kanoten men jag lyckas simma till strandkanten. Därifrån tar jag mig till ett hus som ligger flytande på vattnet. Jag antar att det är någon typ av paviljong som kan hyras för fester eller liknande. Rullgardiner är nerdragna för alla fönster. Jag tar mig upp på husets veranda och byter om till torra kläder som jag har med mig. Då ser jag en siluett genom fönstret och inser att huset på vattnet, inte alls är någon typ av paviljong, utan en privat bostad. Jag knackar på för att be om hjälp. En gammal tant kommer och öppnar. Hon är rödhårig och har glasögon. Hon ber mig komma in och berättar att hon tycker att kommunen förstört strandlinjen i staden och att hon därför numera har gardinerna nere för att slippa se den tråkiga utsikten. Istället har hon diabildsvisning av foton på hur strandlinjen såg ut förr. Jag ber att få låna en telefon för att ringa på hjälp eftersom min kanot har kantrat. Hon svarar "Ja, telefon är bra att ha om man behöver ringa efter ägg. Ägg vill du låna, säger du?" och räcker mig två paket ägg. Jag förstår då att hon är senil och misstänker även att hon tagit något preparat. Det visar sig att så är fallet. Hon missbrukar eter, det gamla narkospreparatet. Jag bestämmer mig för att gå. När jag kommer till ytterdörren står en polis där. Han ber att få veta mitt namn och sedan berättar han att han fått ett recept utskrivet på eter och den uppgivna läkaren på receptet har mitt namn. Eter-tanten har alltså lyckats ringa in ett falskt recept i mitt namn, men har tydligen rört till det för sig när hon av misstag skickat det till polisen, istället för till sig själv. Jag och polismannen skrattar gott åt detta.

Ofta när jag berättar för min man vad jag drömt under natten skrattar han, knackar ett finger mot mitt huvud och säger "Vad är det som pågår här inne egentligen?". Det verkar ju vara en helt befogad fråga....

Ruligt!

Blocket är fantastiskt, jag har både sålt och köpt en hel del genom annonser där. Just nu har jag lagt ut en gammal soffa och några gamla stolar. För fjärde gången har jag nu mottagit följande mail:

"Hej jag är väldigt interesserad att köpa gammla väggur bordur pendyl

 alla modell även däf Allt som ni inte är längre behov av det köper

 jag.porslin figurer silver kristallkrona

 Hör gärna av är om ni hittar någonting ruligt som ni vill bli av med.

 Skicka bilder på det ni vill sälja?"

Jag blir så fnissig när jag läser det!

Fem spannar...?!

"Di skiter en spann för var tann". Så säger min underbara värmländska farmor om barn som får tänder. Alltså, de skiter en spann för varje tand. Idag kittlade jag min lilla kråka, och när hon skrattade högt med öppen mun, passade jag på att kika in. (Det är enda sättet, sticker man in ett finger för att känna, blir man av med fingret...). Inte mindre än fem tänder på väg att gå igenom hennes tandkött. Det förklarar flertalet blöjbyten de sista dagarna....

Nu slocknar tusen juleljus

Nu släcker vi tusen juleljus och packar dem i lådor med tomtar, julgranskulor och glitter. Julpyntet kan jag leva utan, det har gjort sitt för i år. Men alla ljus....mörkret sluter sig runt huset och det känns långt till vår. Ännu är det inte tid för lövsprickning och ljusare dagar. Tills dess blir det levande ljus för att hålla mörkret på avstånd.

På tunn is

Ute på tunn is är det dumt att gå ifrån sitt sällskap. Då riskerar man att falla under i ensamhet om isen inte håller. Bättre att hålla hårt i de som går brevid. Måhända är ensam stark men om isen är tunn spelar det ingen roll.

Varning för ras

"det är varning för ras
gå så försiktigt du kan
inga tanklösa menlösa ord
ingen felaktig fras
varning för ras"

Lars Winnerbäck

"Varför har hon persienner på rumpan?"

Tuff tuff säger tåget

När min dotter ser en bild på ett tåg säger jag "Ja, tåget. Tuff tuff säger tåget."

Men tåget säger ju inte "tuff tuff" längre. Det var förr. Nu säger tåget "Pling, plong, vi står för närvarande stilla på grund av....". Och här kan en mängd olika alternativ följa:

• "...ett spårfel."
• "...att det är kö till stationen."
• "...att vi inväntar ett mötande tåg."
• "...att vi saknar lokförare." 
• "...en dörr som inte går att stänga."
• "...en dörr inte som går att öppna."
• "...frusna växlar. (Vi var inte beredda på att det skulle bli vinter även i södra Sverige.)"
• "...att tåget inte klarar kylan. (Tågen tillverkas i södra Italien och där har de inte samma klimat som här.)

Så nu säger jag till dottern, "Ja, tåget. Pling plong försening, säger tåget".

Ett nytt år

Ett år som avslutas.
Dagar att minnas.
Tacka för.
Lära sig av.
Hålla kvar.
Och släppa taget om.

Ett nytt år börjar.
Nya dagar.
En dag i taget.
Lyfta blicken.
Fortsätta.
Våga hoppas.
På mark under fötterna.
Hela vägen.

Det jag kämpade för igår kämpar jag för idag.
Det jag tackade för igår tackar jag för idag.
Det jag trodde på igår tror jag på idag.

Ett nytt år börjar.
Allt är detsamma. Allt är helt nytt.