Jag eldar på adventsljuset som har hamnat på eftersläpning. I fredags rensade jag bort sommarkläderna i garderoben. Jag uppdaterar min blogg för första gången på flera månader.

Tiden går för fort. Jag är inte synkad.

Men i trädgården tittar tulpanerna upp och magnoliaträdet har börjat knoppa. Jag är några månader efter men naturen verkar vara några månader före.

Ett hem

Ett hem är där solsken finns
vart som helst där solen kan leta sig in
värma det som är kallt
se skönhet som blivit bortglömd
ge ny kraft till framtid
Ett hem har inte mer kärlek än den som bor där
den som reflekterar solskenet

Stekta kanelbullar

Jag har alltid varit präktig. Född husmor, tror jag. Men det är långt ifrån något jag varit stolt över eller blivit uppmuntrad till. Tvärtom. Men jag har haft starka och händiga kvinnor i min familj som förebilder under min uppväxt. De har format mig och jag lär mig fortfarande massor av bra saker av dem. Nu är jag glad för det arvet och vet att det ena inte utesluter det andra. Min mor är en av dessa starka och händiga kvinnor. Hon är från Dalsland. På dalsländska gräddar man inte bullarna, man steker dem.

Ikväll har jag lyssnat på Underbara Claras sommarprat och "stekt" kanelbullar. Husmoderlighet i stereo kan man nog säga.

Livsnjutare

Mitt barn äter smörgås uppifrån och inifrån. För att helt säkert få i sig det goda först, utan att riskera att det mindre goda tar onödigt utrymme i magen. Barn är bäst på att njuta av livet!

Tidsekonom

Jag har blivit tidsekonom. Jag har inte råd med outnyttjad tid längre. Under långhelgen har min fina familj varit på besök. Jag insåg att jag inte kan sitta hemma en långhelg (med inneboende barnvakt på besök) och inte vara nyttig. Inte när jag vet att det åter kommer en vecka med heltidsarbete, dagishämtningar, nytt ogräs och ny lunchlådeångest. Jag budgeterar och prioriterar min tid. Det fungerar till exempel inte att bara sitta och vänta på något längre som jag kunde göra förr. I väntan på något gör jag något annat och sparar därmed tid som sedan kan användas till något bättre. Med barnvakt och hjälp i köket har jag bland annat fått möjlighet att måla om en säng, baka, putsa fönster, städa övervåningen, rensa kläder, fixa till balkongen och plantera om blommor. Tacksam över hur mycket jag hunnit med har jag njutit än mer av stunderna då jag haft tid att vara med familjen, njuta av det fina vädret, vara på fest, prata en massa strunt med mamma, sitta på balkongen, spela backgammon, leka med min dotter, gå på konsert, grilla och fira nationaldagen storstilat.

Det finns en massa annat man kan vrida och vända på i frågan om att hinna med sitt hem vs sitt jobb, som genusperspektivet, skulden, krav i hemmet, karriär osv. Men jag lämnar det till dagens krönika i DN av Johanna Koljonen, läs http://www.dn.se/nyheter/jag-har-blivit-en-makthavargubbe.

Nu ska min man ha telefonkonferens med sina bröder för att planera en kväll på krogen. Det tar för mycket tid om alla ska hålla på att maila fram och tillbaka säger han. Han har visst också blivit tidsekonom tror jag minnsann.

Tillit

Att vara den som litar på någon annans kunskap och förmåga. Den som följer utan att ifrågasätta. Den som sitter lugnt och litar på att vinden bär.

Eller att vara den som står kvar på marken och litar på att han kommer ner igen.

Ära vare Gud i höjden, denna har jag gjort i slöjden

Jag delar mitt liv med två väldigt kreativa filurer. En av dem är mycket liten och hittar på nya ord och lekar varje dag. Hon känner inga gränser för vad hon klarar av och ger aldrig upp. Härom dagen fick vi för första gången med något hem som hon gjort på dagis.

Den andra är lite större. Även han är uppfinningsrik och ger inte heller upp i första taget. Han hittar lösningar på allt, en del är bättre, andra är jag inte lika övertygad om. Och som sin dotter har han haft gröna fingrar den här veckan. Han friserade helt enkelt en krukväxt med saxen. Jag gillar hur han tänker!